Hanoi var en riktigt trevlig stad, kan inte riktigt sätta fingret på vad det var jag gillade med staden. Kan dock sätta fingret på vad jag inte gilla. Trafiken, sjukt många mopeder. Det ska tydligen bo 9 miljoner människor i Hanoi och det ska finnas 6 miljoner mopeder. Dom kör överallt, och dom parkerar överallt, även på trottoarerna. Så fotgängarna blir tvungna att gå ute i gatan då det inte finns plats på trottoaren och ute på gatorna är det givetvis ännu fler mopeder. Men vi klarade oss utan att bli påkörda även om det var nära ett par gånger. 
 

Det fanns många fantastiska platser att besöka. Min favorit var nog Hanoi Train Street😊
Tåget passerar här ungefär sex gånger om dagen. 
 
Det fanns flera små caféer längs med rälsen där man kunde slå sig ned, ta något att dricka och titta på tågen. 
 
Inte riktigt högsäsong i norra Vietnam just nu så var inte jättemycket folk där som väntade på tåget. 
 
Och här kommer tåget! Lite otäckt måste jag säga, men ändå spännande 😄
 
Och den obligatoriska "på spåret" bilden som alla som besöker det här stället måste ta 😆
 
 
Det blev också ett mindre trevligt men väldigt intressant besök till Hoa Lo Prison. Även känt som Hanoi Hilton. 
Det här fängelset startades av franska kolonister under slutet av 1800-talet. Dom fängslade vietnamesiska motståndsmän där, det var det största fängelset i norra Vietnam och som mest ska det ha suttit runt 2000 fångar där. Förhållanden var hemska och många dog i olika sjukdomar, men många avrättades också på plats. Det fanns bland annat en giljotin som hade används flitigt. Men överallt kunde man läsa om hur de starka män och kvinnorna kämpade emot, bildade motståndrörelser och skrev propaganda. 
 

Under Vietnamkriget användes fängelset för att förvara amerikanska stridspiloter som hade blivit nedskjutna. Det är i från dom som det ironiska namnet Hanoi Hilton kommer i från. Dom amerikanska soldaterna ska ha blivit torterade i fängelset men på plats kan man läsa om hur bra amerikanerna hade det, det visas bilder på soldaterna som pyntar en julgran och lär sig laga mat. Dom berättar också att flera av soldaterna fick presenter när kriget var över och det var dags att resa hem, och att flera av dom inte vill lämna. Man kan ju säga att historierna går i säg en smula mellan vad Vietnam och USA berättar.


Vi besökte också en vattendockteater. 

Det var en liten pool mitt på scenen och bredvid satt musikanterna och även personer som jag tror gjorde röster åt dockorna. Allt var på vietnamesiska så vi förstod såklart inget av det. Liten miss av oss att inte kolla upp på förhand vilket språk dom talade där. Man var väl lite dum som trodde dom skulle tala engelska. 😀

Men även om vi inte förstod så mycket så var det kul att titta på. Dock så pågick det lite för länge (runt en timme), jag råkade slumra till lite. 
 
Jag är förresten lite efter med mina uppdateringar, vi befinner oss inte i Vietnam längre. Vi är nu i Ao Nang - Thailand. Men har fortfarande lite kvar från Vietnam att uppdatera, det kommer inom kort.